Ja, det är nu ett bra tag sedan jag skrev sist.. mycket har hänt men allt får jag nog inte ner i dag..
Idag är det en tung dag, pappa skulle fyllt 59 år idag. I morse gjorde barnen ett fint kort och packade in en liten present och ställde vid fotot på pappa. Urnan har inte kommit i marken pga all j*la snö som aldrig slutar komma och inte verkar den vilja försvinna heller..
Ljuset vid pappas kort har brunnit hela kvällen, jobbigt att inte ha någonstans att gå till och lägga blommor.. veta att han är där.. Jag saknar honom oerhört och kommer nog aldrig vänja mig vid tomheten efter pappa.. Barnen pratar mkt om "morfar" och vad som hände och på något sätt så känns det skönt att kunna prata om det. Men häromkvällen skar det till i hjärtat på mig ,när jag har lilla Elina i knäet framför bollibompa som helt pötsligt bara satt och snyftade från det att hon nyss varit glad och pratat.. jag frågade vad det var och hon svarade inte.. tillslut fick jag fram att det va morfar hon saknade.. tungt att se en 3 åring sörja så efter sin älskade morfar.. jag vet att hon sörjer honom mkt, det gör Isak med.. men för Elina betydde morfar något speciellt.. det senaste 1 1/2 åren va det bara morfar som gällde för henne. Hon pratar fortfarande om hur hon skumpade omkring i morfars traktor i sommras, när de drog tallris till skogen.. elinas lilla huvud som stack upp och munnen gick för fullt.. det kunde man se och vad vi skrattade åt denna syn.. pappa skrattade han med när de kom tillbaks, för Elina hade inte varit tyst i en sekund.. hon hade pladdrat och sjungit.. lilla skruttan.
Annars går dagarna framåt med rusande fart.. särskilt nu när jag börjat jobba heltid på ett dagis. Där ska jag vara i 5 mån och jag tycker det är jätte roligt där. Att vara med barn, familj, vänner och göra det man tycker är roligt när man mår dåligt får mig att orka gå vidare. Hade jag suttit hemma hade jag förmodligen aldrig släppt det hemska ur mina tankar.
Och till råga på allt så har jag förmodligen själv blivit sjuk.. det tar aldrig slut på bekymmer.
Jag åkte till läkaren för ett tag sedan eftersom jag hostat sedan slutet av nov, då var det lunginflamation och jag fick en pencelinkur.. det blev bättre efter den men hostan försvann inte helt. Så det va den jag åkte in för att kolla upp igen med en läkare. De tog blodprover m.m själva hostan kom de fram till att det är "rester" kvar av lunginflamationen som är kvar. MEN blodproverna var inte helt bra.. mitt blodvärde är bra, men jag har alldeles för låga blodplättar.. fick en remiss till uddevalla för att träffa en "blodexpert" väl där nere så ville han att jag skulle göra ett ryggmärgsprov.. fyy och blää.. det gör jag ALDRIG om igen.. svaret på det provet har jag ännu inte fått, men däremot berättade läkaren att jag förmodligen lider av en blodsjukdom som kallas ITP. Antingen är denna sjukdomen kronisk eller så är den tillfällig som i så falla uppkommit pga min infektion i kroppen som jag burit på ett tag. Vilket jag hoppas på att det är.. mitt värde låg på 50% och ett normalvärde ligger mellan 150-300%..
Så nu ska jag ta blodprov en gång i månaden i fem månader så de kan följa upp värdena.. och så hoppas vi på att de ökar! gör de inte det blir det antagligen medicinering av något slag. Hatar sjukdomar nu.. och sjukhus.. man blir ju så orolig att det ska vara något allvarligt, särskilt nu när detta med pappa hände.. det känns som om vi drabbats av 7 års olycka..
Och snön.. den får mig sååå deprimerad.. jag tycker om snön och vill ha en vit jul.. men detta tar priset nu.. jag tycker den första snön som kom kunde få legat kvar men nu får det fasen imej ta slut nångång! tak rasar, människor och framförallt djur dör pga SNÖÖÖÖ.. plogbilarna kommer inte fram och småvägarna snöar igen.. den som inte är trött på snö nu måste vara tokigt konstig! och får gääärna komma hit och skotta hos mig! en morgon när det va som värst och jag skulle ut till hästarna fick jag NOG, vattnet jag hade med mig upp till stallet från huset (pga att det frusit i stallet) välte ur pulkan TVÅ ggr för det va sååå jäkla mkt snö! sen fick jag skotta ut hästarna så de kom ut, senare på em/kvällen när de skulle in.. ja... då fick jag SKOTTA in dom oxå!! fyy fasen alltså..
Och appropå stallet och hästarna så har min hingst blivit valack, kastreringen gick bra och fort. Men tyvärr blev det infekterat efter ca en vecka, så jour vet fick komma hit på en söndag.. jippey.. vad billigt det blev.. (kostade mer än hela kastreringen, kan jag tillägga) ush.. men nu mår lillkillen bra och går numer med kaxiga Kaxina. De går för tillfället i lösdriften, under veckorna iaf.. eftersom jag jobbar. Men de trivs med det! De har hö som räcker hela dagen i höautomaten.
Det va lite uppdatering från mig..
Nu ska jag sova så jag orkar vara pigg på jobbet i morgon.
//Kram Ulrika
