Min prins har vandrat vidare till de evigt gröna ängarna.. nu har han det bra och är smärtfri!
Men saknaden efter honom är fruktansvärd..
Året var 1996 när jag fann honom han var utlånad till en tjej som bara hade stuckit, och lämnat honom utan mat och tillsyn, utan att kontakta hans ägare som trodde allt var som det skulle.. ingen hade något nr till dem, det var när de själva ringde som vi fick kontakt med dom.
Vi fick kontakt och jag fick låna honom i ett år, sedan köpte jag honom!
Han har varit mkt sjuk, han hade kronisk hosta som han antagligen fått från stallet där han stod som var väldigt dåligt isolerat + att han fått skrapat hö från golvet som mat..
han levde med detta i många år med alla slags mediciner inget har hjälpt, men så upptäckte vi en sommar då han gått utan hö ett tag att han mådde bättre, men att han genast började hosta igen när han på åter fick sitt hö!
Det blev slut på hö för hans del och vi köpte genast hösilage han blev mer eller mindre symptomfri!
Men sommaren 2008 fick han fång för första gången i hans 20 åriga liv, den återkom vid flera tillfällen vinter som sommar.. så sommaren 2009 efter ett antal fånganfall bestämde jag mig.. han ska få vandra vidare..
Sagt och gjort.. nu ligger han sedan i torsdags den 20 Aug 2009 och vilar hos mina föräldrar i Solvik.
han ligger på en mjuk bädd av halm och nyplockade blommor, dagen han skulle bort tillbringade vi uppe i solvik tillsammans med honom , Ennelie (hans skötare) och shettisen Kaxina.
Vi tog promenader, badade vilket han älskade! och lät honom äta så mkt gräs och godis han ville! hela dagen!
Den dagen var bland dom finaste jag upplevt men oxå den jobbigaste..
Saknaden är enorm Lusse! Jag älskar dig..
Puss & Kram
